Asienkryssning med Azamara Quest 10-29 mars 2012 Några anteckningar och synpunkter från en resa till Kina, Sydkorea, Japan, Taiwan och Hong Kong
Dag 2,3, och 4: Shanghai 11-14 mars Dag 7 Busan Sydkorea, 16 mars Dag 9 Hiroshima Japan, 18 mars Dag 10 Kobe Japan, 19 mars Dag 12 Kagoshima Japan, 21 mars Dag 14 Taipei (Keelung) Taiwan, 23mars Dag 15 Hualien Taiwan, 24 mars Dag 17, 18 och 19, Hong Kong, 26-29 mars
Researrangör: Club Eriks i Stockholm, Reseledare: Pia Lindau (vänlig, duktig och proffsig) Båten, Azamara Quest tillhör Royal Caribbean men har ett litet annat koncept än deras andra båtar. Fartyget är exempelvis betydligt mindre och kan därför gå in längre i de hamnar som besöks. Dessutom ingår allt i paketet som man köper, såsom mat och vin vid måltiderna , frukt, dricka (coca cola, sprite mm) och choklad varje dag i hytten, bagagehantering, all dricks. Det finns inga bestämda måltider, man kan äta frukost, lunch och middag när det passar, ingen kaptensmiddag. Det finns flera olika matsalar, buffé eller a la carte. Gratis underhållning varje dag på flera ställen i båten, inte minst från en stor scen. Passagerarantal: något över 600, besättning: ca 425. Befälhavare: Kapten Leif Karlsson. På vår resa var båten fullbelagd, med folk från USA, Kanada, Australien, England, Tyskland. Eftersom vår grupp bestod av 64 personer utgjorde vi ca 10 % av passagerarna.
Dag 1: Avresa med Finnair via Helsingfors och därefter non stop till Shanghai, 9,5 tim. Shoppinggata i Shanghai Vy från utsiktstorn i Shanghai En dag åkte vi ut på landsbygden och besökte bl a vattenstaden Wuzhuen, ”Kinas Neapel” med gamla broar och byggnader, det mesta från 11- och 12 hundratalet. Allt i trä, som byttes ut mot likvärdigt när det blivit dåligt. Vi hade en mycket bra lokalguide i Shanghai med fint engelskt uttal. Vi hann besöka båda sidor av floden och fick veta att ena sidan bara för några år sedan bestod av ett stort antal bondgårdar och som nu var fullt med stora, höga skyskrapor, i glas och metall. Alla Shanghaibor som är födda i staden har ett eget personbevis som ger dem många rättigheter, ex vis att flytta och kunna komma tillbaka. Det är ett privilegium eftersom det är mycket svårt för andra kineser att få flytta till den överfulla staden. Bl a har vi de bästa skolorna i landet, sa vår Shanghaifödda guide. Staden har tre ringlinjer, mycket välordnad trafik och rena, jämna och oftast breda asfalterade gator. Ut till stadsgränsen är det mellan 10 och 12 mil i de olika väderstrecken. Den nybyggda flygplatsen , Pudong, har en 6-filig motorväg in till staden. Peking-regeringen ville inte tillåta Shanghai att bygga ny flygplats. ”Det räcker med den gamla” sa man. Den har redan nu så många resenärer att den snart är för liten. Expresståget, magnetbana, går med 420 km/tim in till staden och är världens snabbaste flygplatståg.  Kyrkoruin efter atombombning i Hiroshima Vi gjorde själva vår sightseeing med hjälp av karta och turistinformation och shuttle-bussar som fanns i varje stad/hamn som vi kom till och som gick till stadscentrum med 20 – 30 minuters mellanrum från och till båten. Kobe ligger i en vacker bukt med höga berg, Mount Rokko, runtomkring. Vår sightseeingbuss tog oss upp till en utsiktsplats från vilken vi kunde se hela staden, vår båt nere i hamnen och ända till staden Osaka några mil därifrån. Kobe är och har varit en av de första och största hamnstäderna i Japan i flera århundraden. Vi besökte en ”religiös” park i centrala staden. Dit kom en del bönder från landsbygden och köpte med sig heligt salt i kartonger som man strödde i en ring runt omkring sig och trodde visst att man då fick syndernas förlåtelse. Kobe drabbades 1995 av en stor jordbävning med 5000 döda människor. Staden är nu helt ombyggd och har bl a världens längsta hängbro.  Många av våra medpassagerare besökte Osaka i st f Kobe men av våra gemensamma intryck kom vi fram till att Kobe tydligen var mest intressant. Vi frapperades både här och på andra ställen under resan av stora och nya motorvägar och broar i flera plan. Inte minst mellan Kobe och Osaka. Kobe hade ex vis 800 broar, gamla och nya. – Vid tankning av vår buss kom vi underfund med att bränslet till bussen kostade mindre än hälften av priset på vatten i flaska. Vår kvinnliga buss-/lokalguide tyckte vi inte om: dålig och otydlig engelska, och dessutom trött. Hon talade om att ”Queen Elisabeth” besökte Kobe dagen före oss och efter hennes guidning hade den stegräknare hon hade i mobilen visat på 13.000. Det drabbade oss genom att hon i dag mest sov nere hos chauffören i bussen. Vi passade inte på att äta Kobe-biff som kostar ca 10 tusen kronor kilot. (Köttet kommer från en ras som heter Wagyu. Djuren uppföds i lugn miljö med musik och daglig massage) Efter en stormig natt och dag till sjöss kom vi till den vackra staden Kagoshima längst söderut i Japan. Vi välkomnades med ”Welcome to Kagoshima” med planterade fina gula blommor på en sluttning vid strandremsan. Bitte och jag gjorde staden på egen hand med hjälp av turistguider som kom ombord och informerade, visade stadskartor och till shuttlebussar var 20:e minut, till ”downtown”. Kagoshima hade lite tropisk karaktär med både palmer och citrusodlingar men det var tyvärr kallt när vi var där. Staden hade stort shoppingcenter i centrum, rena fina gator och välordnad trafik. Bilarna på gatorna var nästan alla av senaste årsmodell och alltid skinande blanka trots att vulkanen i utkanten av staden sprutar ut aska nästan jämt. Det märkte vi på båten som hade svart sot på utvändiga stolar och bord på morgonen när vi åt frukost. Vår kapten, som ständigt rörde sig kring oss, beklagade detta i högtalarna och sa att besättningen gör sig bästa för att torka bort det. Efter ytterligare en natt och dygn till sjöss kom vi den 23 mars till Keelung, Taiwan. Staden ligger på norra spetsen av ön och ca 25 km från huvudstaden Taipei. Vi valde en utflykt här i stället för att följa med till Taipei. Det ångrade vi inte eftersom vår stadsrundtur tog oss också utanför staden till Yeliou Geo-park där vi fick se ett ”månlandskap” skapat av havet ur vulkaniskt berg. Hundratals stora slipade stenar som såg ut som bruna röksvampar. Guiden talade om att havet och vinden slipat dessa skapelser under miljontals år. Liksom i Busan hade Keelung en mycket stor fiskmarknad. Vi gick igenom ett stort antal fiskhallar där man på vissa snabbtorkade och strimlade färsk fisk. Vi fick smaka på flera olika varianter. Bussen tog oss vidare upp till en hög utsiktsplatå med stor Buddha staty och världens högsta och största gudinna, i betong.  Häruppifrån såg vi också vår Azamara, förtöjd mitt i stan. Hualien i Taiwan blev nästa stopp. Vi fick pampigt välkomnande med musik och vackra dansande flickor som höll på i två timmar på kajen.   De flesta av oss gjorde staden på egen hand med bl a shopping och promenader i centrala delen av staden. Jag hittade en frisérsalong där man fick en kölapp efter att ha inbetalt i en automat en taiwanesisk hundralapp, 24 kr, och väntat några minuter innan man blev klippt och nackmasserad av en vacker flicka. Därefter kunde man gå in i ett angränsande rum och tvätta sitt hår själv, ta på hårvatten eller kräm och blåsa det torrt. Det ingår i priset sa man på lite dålig engelska. Shuttlebussen stod strategiskt vid en Mac Donalds restaurang och tog oss tillbaka till båten var 20:e minut. Många hade handlat mycket förstod man av mängden och storleken på kassarna i bussen. Det blev ytterligare ett och ett halvt dygn med hög sjö i Sydkinesiska havet, i Stilla Havet, innan vi kom fram till Hong Kong tidigt på morgonen den 26 mars. Kapten Karlsson rekommenderade oss, kvällen före, att gå upp klockan 6 på morgonen för att se kanske världens vackraste infart, direkt in i staden. Det gjorde vi och fotograferade och fick flera fina motiv.   Hong Kong var en brittisk besittning fram till 1 juli 1997 men har hittills fått behålla sitt politiska och ekonomiska system nästan oförändrat och man säger därför: ”vi tillhör inte riktigt det riktiga Kina”. Vår duktige lokale guide omtalade vidare att all förutvarande produktion av kläder, klockor, elektronik mm numera tillverkas i inlandet men försäljning och utveckling sker i staden. Själva Hong Kong indelas i H K Island, Kowloon och ett antal öar. Den nya flygplatsen ligger på en konstgjord ö med två parallella banor á 3,8 km. Man når flygplatsen via tunnlar, broar och Airport Express. För broarna ut till flygplatsen åtgick tjocka brokablar till en längd motsvarande 4 ggr runt jorden. Den blev färdig 1998 och tog 6 år att bygga. Vi la märke till att på trottoarerna vid de stora gatorna mitt i sta´n sprang eller halvsprang ofta herrar i mörka fina kostymer för att komma fram. Det gick nog fortare att förflytta sig så i stället för med bil. Bilarna man såg var f ö inga småbilar. Förutom röda Toyota taxibilar var det nästan bara stora europeiska eller japanska lyxbilar. Vi bodde centralt vid shoppinggatan Nathan Road på det femstjärniga hotellet The Mira. Det kallades för ett modernt designhotell och det kan vi intyga. Det fanns så mycket finesser att man omöjligt kunde lära sig handhavandet på mindre än flera timmar. Först kom man in i ett tvättrum fullt med speglar, gränsande till bad-, dusch- och WC med klarglas till det stora sovrummet. Tv, radio, Internet, belysning m m sköttes via elektroniska fjärrstyrda dosor………. I Hong Kong fick vi en och en halv dag ”på egen hand”. Bitte och jag hade tur att min bror Alfs son, Patrik, var samtidigt i Hong Kong. Han har varit här många gånger och tog sig tid att visa oss runt med hjälp av allmänna kommunikationer. Bl a fick vi se stadsdelen Kowloon lite närmare. – Vi pratade om att man nästan bara ser lyxbilar på gatorna. Patrik sa att chefen på företaget han samarbetar med säger, att de flesta rika kineserna vill visa sin status genom fina bilar. Högsta status är att köra den största och senaste årsmodellen av Mercedes och näst högsta status är att äga motsvarande modell av BMW. Man använder bara bilen till att köra till och från bostaden och kontoret och vid representation på fina restauranger i centrum. Det blir inte många mil per år. I de centrala delarna av HK är det ont om parkeringsplatser och dessutom dyrt att parkera. I stället hyr man en bilvakt som sitter i bilen och flyttar den vid behov tills middagen är över. Bilvakten kostar ca HKD 200/tim (215 SEK). Sammanfattningsvis skall sägas att fartyget, Azamara Quest, var mycket bra med fin service, god mat, bra underhållning och duktig serviceinriktad personal. Vädret under resan var tyvärr inte det bästa. Det var alldeles för kallt i nästan alla hamnar vi besökte, bara lite över 0 grader. Endast ett fåtal av passagerarna var modiga nog att sola, insvepta i filtar, en stund på däck de korta stunder som solen visade sig. Vi anmärkte på att det också ofta var för kallt i hytten. Man sa åt oss att det för årstiden var onormalt kallt, men vi tror att resan gick några veckor för tidigt. Vi hade blivit utlovade körsbärsblom i Japan men de enda sådana blommor vi fick se var i utkanten av Hong Kong. |     |
 |
|
Restips |
