Restips

Asienkryssning med Azamara Quest 10-29 mars 2012

Några anteckningar och synpunkter från en resa till Kina, Sydkorea, Japan, Taiwan och Hong Kong

 

Dag 2,3, och 4: Shanghai 11-14 mars

Dag 7  Busan Sydkorea, 16 mars

Dag 9  Hiroshima  Japan, 18 mars

Dag 10  Kobe Japan, 19 mars

Dag 12  Kagoshima  Japan, 21 mars

Dag 14  Taipei  (Keelung)  Taiwan, 23mars

Dag 15  Hualien  Taiwan, 24 mars

Dag 17, 18 och 19, Hong Kong, 26-29 mars

 

Researrangör: Club Eriks i Stockholm, Reseledare: Pia Lindau (vänlig, duktig och proffsig)

Båten, Azamara Quest  tillhör Royal Caribbean men har ett litet annat koncept än deras andra båtar. Fartyget är exempelvis betydligt mindre och kan därför gå in längre i de hamnar som besöks. Dessutom ingår allt i paketet som man köper, såsom mat och vin  vid måltiderna , frukt, dricka  (coca cola, sprite mm) och choklad varje dag i hytten, bagagehantering, all dricks. Det finns inga bestämda måltider, man kan äta frukost, lunch och middag när det passar, ingen kaptensmiddag. Det finns flera olika matsalar, buffé eller a la carte. Gratis underhållning varje dag på flera ställen i båten, inte minst från en stor scen.   Passagerarantal: något över 600, besättning: ca 425. Befälhavare: Kapten Leif Karlsson. På vår resa var båten fullbelagd, med folk från USA, Kanada, Australien, England, Tyskland. Eftersom vår grupp bestod av 64 personer utgjorde vi ca 10 % av passagerarna.

 

Dag 1: Avresa med Finnair via Helsingfors och därefter non stop till Shanghai, 9,5 tim.


  
Shoppinggata i Shanghai                                        Vy från utsiktstorn i Shanghai

Tre dagars sightseeing i och utanför Shanghai. Vi hann att se mycket av den stora moderna staden, nu med 23 milj invånare, Kinas största. Vår båt kunde gå långt in staden på Huangpu-floden som gjorde att vi fick en imponerande utsikt både dag- och nattid. Vi åkte runt och fick se båda sidor av floden, västra och sedan östra som heter Pudong med Nanjing Road, den största shoppinggatan, fylld med skyskrapor, neonskyltar. Vi bodde centralt på exklusiva Ramada Plaza.

En dag åkte vi ut på landsbygden och besökte bl a vattenstaden Wuzhuen, ”Kinas Neapel” med gamla broar och byggnader, det mesta från 11- och 12 hundratalet. Allt i trä, som byttes ut mot likvärdigt när det blivit dåligt.

Vi hade en mycket bra lokalguide i Shanghai med fint engelskt uttal. Vi hann besöka båda sidor av floden och fick veta att ena sidan bara för några år sedan bestod av ett stort antal bondgårdar och som nu var fullt med stora, höga skyskrapor, i glas och metall.

Alla Shanghaibor som är födda i staden har ett eget personbevis som ger dem många rättigheter, ex vis att flytta och kunna komma tillbaka. Det är ett privilegium eftersom det är mycket svårt för andra kineser att få flytta till den överfulla staden. 

Bl a har vi de bästa skolorna i landet, sa vår Shanghaifödda guide. Staden har tre ringlinjer, mycket välordnad trafik och rena, jämna och oftast breda asfalterade gator. Ut till stadsgränsen är det mellan 10 och 12 mil i de olika väderstrecken. 

Den nybyggda flygplatsen , Pudong, har en 6-filig motorväg in till staden. Peking-regeringen ville inte tillåta Shanghai att bygga ny flygplats. ”Det räcker med den gamla” sa man. Den har redan nu så många resenärer att den snart är för liten. Expresståget, magnetbana, går med 420 km/tim in till staden och är världens snabbaste flygplatståg.

Vi frågade vår trevliga guide vad som skiljer Shanghaiborna från Pekingiborna. Svar: Om man lyssnar på restauranger, gator etc så pratar man bara politik i Peking men här i Shanghai pratar vi aktier, ”stock- market”.

Hon talade också om att man bara får ha ett barn i familjen. Detta för att kunna försörja sina fyra föräldrar, (egna föräldrar och svärföräldrar) men om en av föräldrarna går bort är det tillåtet att skaffa ett andra barn.

Dag 5 embarkerar vi vår båt Azamara Quest och efter ett dygn kommer vi till Sydkoreas andra stad, Busan/Pusan med 3,6 milj inv och en av världens största handelshamnar . Vid den sightseeing vi gjorde imponerade den stora fiskmarknaden oss mest med fisk och skaldjur i alla regnbågens färger. Dagens fångst hade varit 4000 kg som kommit in på morgonen.

Både här i Busan och flera andra städer åkte vi upp i höga utsiktstorn/skyskrapor och fick se städerna från ovan.

Alla städer vi kom till tog dessutom emot oss/vår båt med fina välkomsthälsningar på kajerna med musik, dans och underhållning när båten la till på morgnarna, inte minst i Busan. Dessutom blev det ofta så att kaptenen inbjöd ämbetsmän från staden för presentation av båten och med uppvaktning, från båda sidor, med presenter och underhållning som vi passagerare fick ta del av i båtens stora festlokal.

Efter Busan blev det Hiroshima i Japan. Resan dit skulle avverkas med en dag till sjöss men kaptenen överraskade oss genom att öka hastigheten på båten och ta en ”genväg”, så vi fick en kväll extra i den moderna vackra staden. 
Vi togs emot av en stor ungdomlig trumorkester på kajen. 


Kyrkoruin efter atombombning i Hiroshima

Staden besöks av mycket turister inte minst p g a USA:s atombombning i aug 1945 och stadens bevarande av skelettet av kyrkan som mirakulöst återstod mitt i centrum efter bombningen.

Vi gjorde själva vår sightseeing med hjälp av karta och turistinformation och shuttle-bussar som fanns i varje stad/hamn som vi kom till och som gick till stadscentrum med 20 – 30 minuters mellanrum från och till båten.

Kobe ligger i en vacker bukt med höga berg, Mount Rokko, runtomkring. Vår sightseeingbuss tog oss upp till en utsiktsplats från vilken vi kunde se hela staden, vår båt nere i hamnen och ända till staden Osaka några mil därifrån. Kobe är och har varit en av de första och största hamnstäderna i Japan i flera århundraden. Vi besökte en ”religiös” park i centrala staden. Dit kom en del bönder från landsbygden och köpte med sig heligt salt i kartonger som man strödde i en ring runt omkring sig och trodde visst att man då fick syndernas förlåtelse. Kobe drabbades 1995 av en stor jordbävning med 5000 döda människor. Staden är nu helt ombyggd och har bl a världens längsta hängbro. 

Två kvinnor som köpt heligt salt

Många av våra medpassagerare besökte Osaka i st f Kobe men av våra gemensamma intryck kom vi fram till att Kobe tydligen var mest intressant.

Vi frapperades både här och på andra ställen under resan av stora och nya motorvägar och broar i flera plan. Inte minst mellan Kobe och Osaka. Kobe hade ex vis 800 broar, gamla och nya. – Vid tankning av vår buss kom vi underfund med att bränslet till bussen kostade mindre än hälften av priset på vatten i flaska.

Vår kvinnliga buss-/lokalguide tyckte vi inte om: dålig och otydlig engelska, och dessutom trött. Hon talade om att ”Queen Elisabeth” besökte Kobe dagen före oss och efter hennes guidning hade den stegräknare hon hade i mobilen visat på 13.000. Det drabbade oss genom att hon i dag mest sov nere hos chauffören i bussen.

Vi passade inte på att äta Kobe-biff som kostar ca 10 tusen kronor kilot. (Köttet kommer från en ras som heter Wagyu. Djuren uppföds i lugn miljö med musik och daglig massage)

Efter en stormig natt och dag till sjöss kom vi till den vackra staden Kagoshima längst söderut i Japan. Vi välkomnades med ”Welcome to Kagoshima” med planterade fina gula blommor på en sluttning vid strandremsan.

Bitte och jag gjorde staden på egen hand med hjälp av turistguider som kom ombord och informerade, visade stadskartor och till shuttlebussar var 20:e minut, till ”downtown”. Kagoshima hade lite tropisk karaktär med både palmer och citrusodlingar men det var tyvärr kallt när vi var där.

Staden hade stort shoppingcenter i centrum, rena fina gator och välordnad trafik. Bilarna på gatorna var nästan alla av senaste årsmodell och alltid skinande blanka trots att vulkanen i utkanten av staden sprutar ut aska nästan jämt. Det märkte vi på båten som hade svart sot på utvändiga stolar och bord på morgonen när vi åt frukost. Vår kapten, som ständigt rörde sig kring oss, beklagade detta i högtalarna och sa att besättningen gör sig bästa för att torka bort det.

Efter ytterligare en natt och dygn till sjöss kom vi den 23 mars till Keelung, Taiwan. Staden ligger på norra spetsen av ön och ca 25 km från huvudstaden Taipei.

Vi valde en utflykt här i stället  för att följa med till Taipei. Det ångrade vi inte eftersom vår stadsrundtur tog oss också utanför staden till Yeliou Geo-park där vi fick se ett ”månlandskap” skapat av havet ur vulkaniskt berg. Hundratals stora slipade stenar som såg ut som bruna röksvampar. Guiden talade om att havet och vinden slipat dessa skapelser under miljontals år.

Liksom i Busan hade Keelung en mycket stor fiskmarknad. Vi gick igenom ett stort antal fiskhallar där man på vissa snabbtorkade och strimlade färsk fisk. Vi fick smaka på flera olika varianter.

Bussen tog oss vidare upp till en hög utsiktsplatå med stor Buddha staty och världens högsta och största gudinna, i betong.
Sightseeingbussar på kajen vid Azamera Quest

Häruppifrån såg vi också vår Azamara, förtöjd mitt i stan.

Hualien i Taiwan blev nästa stopp. Vi fick pampigt välkomnande med musik och vackra dansande flickor som höll på i två timmar på kajen.
  
                                        Landskap som formats av Stilla havets vågor     
  
Budda- och gudinnestaty i Hualien, Taiwan            Fiskmarknad i Taipei, Taiwan

De flesta av oss gjorde staden på egen hand med bl a shopping och promenader i centrala delen av staden.

Jag hittade en frisérsalong där man fick en kölapp efter att ha inbetalt i en automat en taiwanesisk hundralapp, 24 kr, och väntat några minuter innan man blev klippt och nackmasserad av en vacker flicka. Därefter kunde man gå in i ett angränsande rum och tvätta sitt hår själv, ta på hårvatten eller kräm och blåsa det torrt. Det ingår i priset sa man på lite dålig engelska.

Shuttlebussen stod strategiskt vid en Mac Donalds restaurang och tog oss tillbaka till båten var 20:e minut. Många hade handlat mycket förstod man av mängden och storleken på kassarna i bussen.

Det blev ytterligare ett och ett halvt dygn med hög sjö i Sydkinesiska havet, i Stilla Havet, innan vi kom fram till Hong Kong tidigt på morgonen den 26 mars. Kapten Karlsson rekommenderade oss, kvällen före, att gå upp klockan 6 på morgonen för att se kanske världens vackraste infart, direkt in i staden. Det gjorde vi och fotograferade och fick flera fina motiv.
  
Här bjöds vi på middag efter båtur i Hongkong    Bron som leder till flygplatsen i Hongkong

Hong Kong var en brittisk besittning fram till 1 juli 1997 men har hittills fått behålla sitt politiska och ekonomiska system nästan oförändrat och man säger därför: ”vi tillhör inte riktigt det riktiga Kina”.

Vår duktige lokale guide omtalade vidare att all förutvarande produktion av kläder, klockor, elektronik mm numera tillverkas i inlandet men försäljning och utveckling sker i staden. Själva Hong Kong indelas i H K Island, Kowloon och ett antal öar.

Den nya flygplatsen ligger på en konstgjord ö med två parallella banor á 3,8 km. Man når flygplatsen via tunnlar, broar och Airport Express. För broarna ut till flygplatsen åtgick tjocka brokablar till en längd motsvarande 4 ggr runt jorden. Den blev färdig 1998 och tog 6 år att bygga. 

Vi la märke till att på trottoarerna vid de stora gatorna mitt i sta´n sprang eller halvsprang ofta herrar  i mörka fina kostymer för att komma fram. Det gick nog fortare att förflytta sig så i stället för med bil. Bilarna man såg var f ö inga småbilar. Förutom röda Toyota taxibilar var det nästan bara stora europeiska eller japanska lyxbilar. 
Vi bodde centralt vid shoppinggatan Nathan Road på det femstjärniga hotellet The Mira. Det kallades för ett modernt designhotell och det kan vi intyga. Det fanns så mycket finesser att man omöjligt kunde lära sig handhavandet på mindre än flera timmar. Först kom man in i ett tvättrum fullt med speglar, gränsande till bad-, dusch- och WC med klarglas till det stora sovrummet. Tv, radio, Internet, belysning m m sköttes via elektroniska fjärrstyrda dosor……….

I Hong Kong fick vi en och en halv dag ”på egen hand”. Bitte och jag hade tur att min bror Alfs son, Patrik, var samtidigt i Hong Kong. Han har varit här många gånger och tog sig tid att visa oss runt med hjälp av allmänna kommunikationer. 

Bl a fick vi se stadsdelen Kowloon lite närmare. – Vi pratade om att man nästan bara ser lyxbilar på gatorna. Patrik sa att chefen på företaget han samarbetar med säger, att de flesta rika kineserna vill visa sin status genom fina bilar. Högsta status är att köra den största och senaste årsmodellen av Mercedes och näst högsta status är att äga motsvarande modell av BMW. Man använder bara bilen till att köra till och från bostaden och kontoret och vid representation på fina restauranger i centrum. Det blir inte många mil per år. I de centrala delarna av HK är det ont om parkeringsplatser och dessutom dyrt att parkera. I stället hyr man en bilvakt som sitter i bilen och flyttar den vid behov tills middagen är över. Bilvakten kostar ca HKD 200/tim (215 SEK).

En morgon fick vi vara med och se och deltaga i Qi Gong tillsammans med kinesiska experter på en vacker öppen plats nere vid hamnen.

Resan hem, nattflyg direkt med Finnair, till Helsingfors gick bra. En ny modern fyrmotorig Airbus, så välisolerad att jag kunde lyssna på min talboksinspelning på MP-3 utan att störas av de stora motorerna. Bitte, och Patrik som var med på samma plan, sov nästan hela tiden.
                                                                                       

Sammanfattningsvis skall sägas att fartyget, Azamara Quest, var mycket bra med fin service, god mat, bra underhållning och duktig serviceinriktad personal. Vädret under resan var tyvärr inte det bästa. Det var alldeles för kallt i nästan alla hamnar vi besökte, bara lite över 0 grader. Endast ett fåtal av passagerarna var modiga nog att sola, insvepta i filtar, en stund på däck de korta stunder som solen visade sig. Vi anmärkte på att det också ofta var för kallt i hytten. Man sa åt oss att det för årstiden var onormalt kallt, men vi tror att resan gick några veckor för tidigt. Vi hade blivit utlovade körsbärsblom i Japan men de enda sådana blommor vi fick se var i utkanten av Hong Kong.

Kaptenen, Leif Karlsson var en stor tillgång, inte bara för oss svenskar, som utgjorde 10 % av alla passagerna. Han hade daglig kontakt med oss (alla passagerare) via högtalare, personliga möten i matsalar och på underhållning under kvällarna. Han var verkligt serviceminded. Vid vårt samtal med honom talade han om att han var född på Åland men nu bodde och hade en gård med hästar norr om Sundsvall. Han och hans fru, som också var sjökapten, hade fått sin teoretiska utbildning i Stockholm och bl a haft vår granne här i huset, Pontus Edman, som lärare.

Redan andra dagen på kryssningen fick vi en personlig inbjudan att besöka kommandobryggan, där han själv tillsammans med kolleger visade oss grundligt hur man navigerade sig fram i bl a trånga passager.

All mat som serverades i de olika restaurangerna var alltid både god och vällagad, inte minst det fina (australiska) nötköttet. Servicen vid borden var snabb och gjordes av vänliga servitörer. Man fick alltid välja mellan rött och vitt vin av bra kvalitet och till obegränsade mängder. Mellan måltiderna kunde man dricka kaffe och få fina hemgjorda bakverk/bakelser. (Det gick åt 120 till 180 flaskor vin per dag. Mest vitt då det var varmt och mest rött då det var kallt väder, fick vi veta.)

Tyvärr är nog jag, Bengt, ingen representativ eller social båtresenär i dessa sammanhang. Jag retar mig ofta på medpassagerare, oftast amerikaner och australiensare, som det fanns många av på vår kryssning. De dyker ofta upp vid bordet just när man fått en god hängmörad biff eller något annat gott på tallriken med sina: ”Where are you from”, ”I´ve been in Gothenburg, Polar Cirkel ” etc.- Bra matkultur störs av dålig bordskultur. Ibland var jag oartig och låtsades inte förstå.

PS.. Ett orosmoment under hela resan var Valter, en snäll gammal man, som anmälts av sin son till Club Eriks.Problemet med honom var att han var ganska så senil. Han kunde inte öppna sin dörr på hotell med den nya nyckelbrickor som man numera har. Ofta var han försvunnen och Pia, vår reseledare, hade ständigt jobb med honom. Det drabbade också oss medresenärer. Vi fick leta efter honom då vi skulle på utflykter. Han var ständigt försvunnen. En gång en sen kväll då Bitte och jag varit på nattmarknaden i Hong Kong mötte vi honom på trottoaren och frågade vart han var på väg. ”Till hotellet” sa han fast han gick i motsatt riktning, flera km bort.

Efter hemkomst fick vi veta att Azamara hade efter avfärd från Hong Kong och besök i Manila på Filippinerna på väg till Sandakan på Borneo drabbats av motorhaveri genom en liten brand. Besättningen lyckades dock ganska snabbt få i gång motorerna och kunde nå Sandakan med reducerad hastighet.

Nacka den 11 april 2012

Bengt Eriksson
 

 
 
 








  
Č
ĉ
ď
Olof Bengtsson,
10 mar 2011 03:21
Comments